Cap Verde, Resa, Stil, Vänner, Vintage

The sisters.

wDSC_5309

Det hela var lite magiskt och vi sa hej då till varandra på samma ställe som vi träffats den allra första gången. På en surfarshack längst österut på stranden. Bojana bar sin mammas egenvirkade topp och kjol från 60-talet. Hon påminde om en brud som nyss sagt ja i ett rådhus. Båda bar de sin mors virkade smycken. De var klädda i en hel kollektion. Vilda lillasyster och ansvarsfulla storasystern. som ett klassiskt utdrag ur en psykoterapeutbok. Vi låg i sofforna och fnittrade. Jag fotograferade. Var inte säker på om jag gillade den tantiga stråhatten, men Bojana försäkrade mig om att den var rätt. Den ständiga atlantiska brisen som alltjämt drog över dessa karga ökenöar svepte in över serveringen och utanför brände förmiddagssolen. Vi hade tillbringat en hel vecka tillsammans i arbete. Från att ha varit främlingar till nära vänner. Vi hade då ingen aning om vad som skulle komma senare.

Som slutet på del ett. Precis innan början på del II. Det skulle bli en bra story.

wDSC_5320   wDSC_5306 wDSC_5301 wDSC_5208 wDSC_5148 wDSC_5128wDSC_5312

Cap Verde, Resa, Resa med barn, Strandliv

Liten resa med Viggo och mormor

wDSC_1497Jag ville så gärna ut och resa till något soligt och varmt ställe men hur jag än vände och vred på det så kunde ingen följa med. Jag bestämde mig för att resa ensam med Viggo. Ville bara hänge mig åt honom, bada, umgås, leka med bilar i sanden, det är underligt vad en 3-åring är lätt att ha med sig. Så jag bokade det lättaste jag kunde finna vilket var en all inclusive-resa till Cap Verde med barnpooler och barnklubbar. När min mamma (Viggos mormor) fick höra att vi skulle resa ensamma till afrika så ville hon bestämt följa med, och det fick hon ju givetvis.  Då fick jag chansen att träna.

wDSC_1546

Jag älskar verkligen att resa. För mig är det som att jag börjar leva på riktigt om jag får knyta på mig vagabondskorna (om nu en charterresa med Fritidsresor kan kallas för att knyta på sig vagabondskorna) Men det är en slags resa-light och när man ska resa ensam med en trotsig 3-åring är det ju faktiskt helt förträffligt.  Jag måste villigt erkänna att jag verkligen inte gillar all inclusive annars. Stora hotellkomplex som samhällen. Pengar som går till ägare i andra länder. Ett slags västerländskt miniatyr-land.

Jag kan tycka att det är befogat för barnfamiljer med spridda intressen och som bara vill slappna av. Men när jag ser unga vitala par bo på all inclusive i två veckor utan att lämna hotellområdet så känner jag en sting av tycka synd om dem. Så otroligt ointressant. Kanske kan jag köpa det om man är på träningsläger, kurs, camp eller något, men bara slapp-semester?  Pensionärsvarning på det. Man blir gammal i förtid tror jag.wDSC_1500

Nej, en resa handlar om äventyr, nya smaker, nya horisonter, vidgade perspektivwDSC_1503

massa nya myggbett som kliar och stora vågor som kittlar ögatwDSC_1531

och att umgås. Ha tid att leka, kramas, spela spel.

wDSC_1562 wDSC_1572 wDSC_1574 wDSC_1592 wDSC_1594 wDSC_1598 wDSC_1616

 

Det blev en jättefin resa för oss,. Mängder med rawfood (på en buffé kan man ju välja precis vad man vill), träning (det fanns en gratis tennisbana), lekpark och en fantastisk strand. Aldrig har jag tagit så lite bilder, men jag är verkligen ingen fotograf när Viggo är med mig. Han kräver all uppmärksamhet när jag är med vilket han får också. 100% närvaro med sitt barn är så viktigt i denna tidsålder av smartphones och ständig uppkoppling på sociala medier.wDSC_1620 wDSC_1635

 

Tack för en fin resa!