Uncategorized

Råttatouille

Jag gillar inte att göra reklam här, jag gör inte reklam här, men jag måste ändå berätta en liten historia om en mus som gjorde intryck på mig. Låt oss kalla det för information.

När jag var liten gillade jag möss. Jag tyckte de var söta. Men någonstans mellan den barndommen och nu har jag utvecklat ett förakt och rädsla mot de gnagande djuren. Tuffa jag är livrädd för möss och jag vet exakt när den rädslan och det föraktet infann sig.

Jag var 6 år och min katt Sussi hade dragit in en mus som levde lite fortfarande. I köket satt min mamma och en väninna till henne. Väninnan var en fin, högrest stockholmskvinna som hade höga klackar och rosa läppstift.

När stockholmskvinnan fick syn på musen började hon skrika nåt alldeles vansinnigt. Gällt, högt och hjärtskärande. Det var som en klassisk Emil i Lönnberga-scen.

Om inte musen redan var död dog den säkert där, av det gälla skriket, men jag tyckte detta var ganska roligt så jag tog musen i svansen och började jaga kvinnan med musen. Vi sprang runt huset, varv på varv. Kvinnan före med sin höga klackar och sitt gälla skrik, och jag och musen efter.

Hon flög över farstutrappan och väl där fick hon tag på en träsko som hon slängde på mig. Rakt i mitt ansikte. Väldigt hårt. Har någon fått en träsko kastad på sig någongång?

Sedan minns jag inget mer. Vad som egentligen hände är oklart, men jag fick förklarat för mig ganska omgående så fort jag vaknat upp att man inte får jaga kvinnor med möss.

Sedan dess har jag varit livrädd för råttor. Fullständigt vettskrämd. Jag skulle nog kalla den upplevelsen för en traumatisk upplevelse. Man tycker ju att jag borde ha utvecklat en rädsla för träskor, men det blev alltså en rädsla för möss och råttor.

Det var med en skräckblandad förtjusning när jag då fick se Disneys senaste storverk Råttatouille. Mängder med äckliga råttor som visade sig vara söta. Riktigt söta. Råttatouille gav mig en underbar upplevelse, ren magi. En film för alla som jobbat i restarang, som gillar mat, Frankrike och lusten att uttrycka sig och skapa.

Temat är att du kan bli precis det du drömmer om att bli. Och god mat äts inte bara med magen utan lika mycket med hjärtat. Dessutom är jag imponerad att de vågade blanda dessa två tabubelagda motsatspar (råtta+restarang) och göra det till en symbios.

Jag vet inte om filmen botade min råtträdsla men jag tänker definitivt tänka till innan jag lägger ut en musfälla.

Bilden är hämtad från moviezine.se

Published by frosthelena

Im Helena H. I photograph, write stories and live on the swedish countryside with my family. I love travelling, beautiful dresses, outdoorlife, everything that grows in nature and good food. I also run a restaurant on my familiys resort and if I have time off you find me in the mountains skiing or some odd beautiful place doing yoga.

2 thoughts on “Råttatouille”

  1. Anders von Rattenfeldt says:

    Du skriver så lätt som om dina fingrar voro snidade ur finaste af balsaträ, ha ha.

    Har du aldrig prestationsångest när du har en blogg?
    det har jag.

  2. Fotografinnan says:

    Hej söta Von rattenfeldt. Tack för din jättefina kommentar.

    Jag har ju skrivit hela mitt liv, jag har lagt väldigt många timmar på att skriva sedan jag var liten men fortfarande är jag långt ifrån någon mästare. Jag borde korrekturläsa oftare och kolla grammatiken lite bättre, och checka stavningen, men det fina med en blogg är att man slipper ha prestationsångest därför jag äger, sköter och har den här typen av tidning alldeles själv…ingen chef som kollar över axeln;)
    Kan du inte lämna din länk här?

    Massa massa kram fotografinnan

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *