Frihet, Helena funderar, Inspiration Träning, kärlek, Kropp & själ, skidor, snö., Värmlandstips, Vasaloppet, Vinter

Pånyttförälskad

Jag drömmer på nätterna. Jag vaknar på morgonen och längtar. Jag sätter på mig mina kläder och mödosamt börjar jag planera dagen när jag ska få chansen igen. Jag tittar på temperaturen och funderar på hur jag ska klä mig för optimal upplevelse.

Det är så otroligt härligt att vara kär igen.

Foto 2018-01-11 14 20 56

Jag planerar tiden och de olika mötesplatserna. När, var, hur. Har en karta i huvudet över potentiella leder där jag kan få chansen till ett passionerat möte igen.

Foto 2018-01-11 14 01 51

Idag hamnade jag av flera olika anledningar på Haralöpet i Ekshärad, och det var här jag föll för 18 år sedan. Handlöst förälskade jag mig.

Haralöpet är platt, elva kilometer långt och går över myrmarker, sjöar, bäckar och genom små skogspartier. Av någon anledning skiner nästan alltid solen på Haralöpet. Det känns som det ligger över allting annat. Man kan stå och staka i timmar utan att tänka på att det faktiskt är skidor man åker.

Foto 2018-01-11 14 27 28

Det finns så många olika typer av snö. De säger att eskimåerna har hundra olika ord för snö, men det har vi också i vårt land. Samerna har också hundra olika ord, vi har bara inte lärt oss dom.

Idag var översta snön som tre centimeter florsocker ovanpå skaren. Hade jag varit jägare hade det varit lätt att spåra.

Foto 2018-01-11 14 12 52

Haralöpet är svåruppkört. Det kräver  en stadig grund av is för att sedan täckas av rejält med snö, vilket inte har skett på flera år. Så idag åkte jag obanat, rakt ut i terrängen. Följde hararna, tjädrarna och hackspettarna. Jag åkte längre och längre bort för att se om det var så som jag minns det.

Foto 2018-01-11 14 17 44

Idag var det elva minusgrader, men det kändes som fyra. Min kropp börjar vänja sig, bli tåligare, starkare. Som en slags vinterpäls. Kanske är det en effekt av förälskelsen.

Min nya jacka har färgen som hos en buddistmunk. Vill bara omge mig med orange, gult, eldrött. Som solen. Vill vara glad.

Foto 2018-01-11 14 02 45

Det är så otroligt härligt att vara kär igen.

Min kärlek heter skidor, och precis som en gammal stadig förälskelse har min passion genom åren gått upp och ner, men just nu är den på topp. Den har aldrig varit starkare. Känns som dess band till mig är oslitbara, som att de ger mig en mening med livet, en nyans i tillvaron, en identitet, en relation. De ger mig endorfiner, oxytocin, syre, lycka. De ger mig ett flow, en meditation, en närvaro.

Ingen kan någonsin ta skidorna ifrån mig. Så tacksam för dem i mitt liv.

Rattsjöberg, skidor, Vinter

Varm choklad utomhus

Idag firade vi februari nere vid sjön.
Vi var en hel familjehög som åkte skidor, pulka och busade i snön men min guddotter Alva och lille Viggo var de som höll sig framför kameran (de som inte bryr sig att jag drar fram kameran)
Solen försökte tränga sig igenom och för ett tag var den gassande het för att sedan snabbt bytas ut mot ett snöfall.
Ett ganska underligt men lite halvmagiskt väder.
och snön som är sådär kornigt skön (snowslush på skidspråk) som berättar att våren är på ingång
i ett vindskydd där barken ser ut att ha ristat in sin egen signatur
Första dagen på sportlovet för skolbarnen. Minns ni känslan? Ett lov för sport mitt i oxveckorna. Ett lov för att vara utomhus när man var som blekast.
och imorgon ska solen skina och vi ska vara utomhus exakt hela dagen och kanske, bara kanske kommer vi få vårens första fräknar.
Trevlig söndag på er!
Stil, Vinter

Kärlek och Vintage By Fé

Jag vet att våren och alla färger är på intåg i modet nu men i kylan och snöruset känns det lite konstigt att sätta på sig pastelliga blomsterplagg (som verkar vara vårens och sommarens heta), så jag kör det bruna ullmyset några månader till. Jag var och handlade på grym rea på Garberob i Sunne, ni vet, halva reapriset som nästan blir 75% rea, och det tycker jag är så kul. Då får man med sig saker hem som man kanske inte hade tänkt.
Som diskreta OM-klänningar och den här fantastiska koftan från Vintage By Fé som känns som en hästig ullmatta. Ja, jag blev alldeles förälskad i den, sådär som jag kan bli i material och textilier som känns oändligt tidlösa. Som att den skulle kunnat funka på Jesutid och samtidigt på en framtida catwalk. Ni fattar.
Så kunde jag vira in mig och Viggo i den och mysa järnet, för om det är något den här pojken lärt sig av mig så är det att mysa. Eller muusa som han säger.
Dessutom har han lärt sig hur man ler framför kameran. Åh, jösses.
Trevlig söndag på er vackra människor.