Frihet, Helena funderar, Inspiration Träning, kärlek, Kropp & själ, skidor, snö., Värmlandstips, Vasaloppet, Vinter

Pånyttförälskad

Jag drömmer på nätterna. Jag vaknar på morgonen och längtar. Jag sätter på mig mina kläder och mödosamt börjar jag planera dagen när jag ska få chansen igen. Jag tittar på temperaturen och funderar på hur jag ska klä mig för optimal upplevelse.

Det är så otroligt härligt att vara kär igen.

Foto 2018-01-11 14 20 56

Jag planerar tiden och de olika mötesplatserna. När, var, hur. Har en karta i huvudet över potentiella leder där jag kan få chansen till ett passionerat möte igen.

Foto 2018-01-11 14 01 51

Idag hamnade jag av flera olika anledningar på Haralöpet i Ekshärad, och det var här jag föll för 18 år sedan. Handlöst förälskade jag mig.

Haralöpet är platt, elva kilometer långt och går över myrmarker, sjöar, bäckar och genom små skogspartier. Av någon anledning skiner nästan alltid solen på Haralöpet. Det känns som det ligger över allting annat. Man kan stå och staka i timmar utan att tänka på att det faktiskt är skidor man åker.

Foto 2018-01-11 14 27 28

Det finns så många olika typer av snö. De säger att eskimåerna har hundra olika ord för snö, men det har vi också i vårt land. Samerna har också hundra olika ord, vi har bara inte lärt oss dom.

Idag var översta snön som tre centimeter florsocker ovanpå skaren. Hade jag varit jägare hade det varit lätt att spåra.

Foto 2018-01-11 14 12 52

Haralöpet är svåruppkört. Det kräver  en stadig grund av is för att sedan täckas av rejält med snö, vilket inte har skett på flera år. Så idag åkte jag obanat, rakt ut i terrängen. Följde hararna, tjädrarna och hackspettarna. Jag åkte längre och längre bort för att se om det var så som jag minns det.

Foto 2018-01-11 14 17 44

Idag var det elva minusgrader, men det kändes som fyra. Min kropp börjar vänja sig, bli tåligare, starkare. Som en slags vinterpäls. Kanske är det en effekt av förälskelsen.

Min nya jacka har färgen som hos en buddistmunk. Vill bara omge mig med orange, gult, eldrött. Som solen. Vill vara glad.

Foto 2018-01-11 14 02 45

Det är så otroligt härligt att vara kär igen.

Min kärlek heter skidor, och precis som en gammal stadig förälskelse har min passion genom åren gått upp och ner, men just nu är den på topp. Den har aldrig varit starkare. Känns som dess band till mig är oslitbara, som att de ger mig en mening med livet, en nyans i tillvaron, en identitet, en relation. De ger mig endorfiner, oxytocin, syre, lycka. De ger mig ett flow, en meditation, en närvaro.

Ingen kan någonsin ta skidorna ifrån mig. Så tacksam för dem i mitt liv.

Personligt, skidor, Vasaloppet

Här sitter jag och fäller en tår eller hur man får ihop ett 5-mannalag

Har peppat hela veckan. Kollat in väderleksrapporten, planerat, bokat, funderat, laddat. Ätit pasta och väldigt mycket grönt, fått en ny mössa i present. Sponsringspresent.  Lämnat in mina skidor på supervallning och köpt energibar. Fnitttrat ihop med mina lagkamrater Lag Hamla. (Hamla är ursprungsgården familjen kommer ifrån)
Tre kusiner (ja, kusin Christina och syster Anna) en pappa och en släkting från USA, ja, planen var att köra Stafettvasan. 
Såå:
Pappa fick en flis i fingret och höll på att få blodförgiftning. Åkte på en antibiotikakur men bestämde sig för att köra ändå. Han menar att det inte är någon skillnad från det liv han lever till vardags. Okej, det köper jag. Han är timmerman. Ska mycket till för att en sådan ska sjukskriva sig.
Min syster Anna skadade axeln i tjejvasan då en kvinna föll framför henne så det kommer ta månader för henne att återhämta sig så det sket sig. Då hoppade min mamma in som hennes ersättare.
Kusin Christina blev sjuk men frisk igen så det löste sig.
Så var det jag då…som imorse kände en begynnande förkylning i bihålorna och som ikväll blomstrade ut i en heshet och feber. Nej, man kan inte åka Stafettvasan, inte ens en mil och absolut inte 2,4 mil med feber i kroppen och absolut inte med nummerlapp på bröstet. Bara nummerlappen hetsar till pulshöjning. Vilken tur då att jag har en grym farbror som kört en sisådär 20-30 vasalopp. Han var riktigt sugen på att pröva stafettvasan så han tog min plats.
Men oj vilket pusslande vi haft för att få detta att gå ihop. Bilar, chaufförer och stafettpinne. Men oj vad kul de kommer ha imorgon. Det kommer vara strålande sol och azurblå himmel.
Jag sitter och fäller en tår med en feberfrossande liten Viggo i knät. Det är första gången i hans liv som han är riktigt sjuk. 
Ja, så kan det vara. IRL.

Rattsjöberg, skidor, Spara pengar, Sport, Vasaloppet

Vackra spår

Min mamma och pappa tröttnade så på att vara beroende av att andra gjorde skidspår, så det köpte sig en egen spårkälke och nu har de vackraste spåret utanför vardagsrumsfönstret som jag fick sticka iväg på häromdagen. Alldeles ljuvligt.

En kille i Bjäverud säljer egentillverkade spårkälkar till ett mycket sjysst pris.

Nu behöver de bara en skoter (de lånade av grannarna innan).