bohem, Inredning, Interiör, New York

Ett underbart vardagsrum

Åh jag är så dålig på att blogga nuförtiden och jag har inget direkt svar på varför det är så. Kanske är det småbarnsåren som tar ut sin rätt. Kanske är det mörka november som gör allt annat än inspirerar?Kanske är det min sökan på att hitta ett nytt slags forum för min blogg? Men bara för att jag inte bloggar så betyder det inte att det saknas material. 
När jag var i NY blev vi inbjudna till en underbar familj ute på Long Island. Jag blev så kär i Jennys stil, och tyvärr hann jag inte plåta mer än vardagsrummet under hela den där söndagen som vi befann oss där. Det skulle nämligen badas i poolen, ätas middag och diskuteras viktiga saker (kanske visar de bilderna också). Men vilket hus.
Jag blev så kär i den här filten, en mexican weddingblanket. Jennie hade den perfekta mixen av antikviteter och luftigt, lätt atmosfär. 
En stor fikonpalm som vakade över hela rummet.
 Öppna spisar, små soffgrupper och en bohemisk flört i det luftiga, nya huset.
Väggarna var fulla av vacker konst och dessa möbler alltså…antika resekoffertar från Indien som hon använde som cocktailbord på sina tjejfester. 
Åh, vilket hus. Med några hundra meter till havet.
Om ni är i NY kan ni gå och äta på Jennys restaurang på Manhattan. Det är en riktig pärla.
Astoria, New York, Odling, Queens, Trädgård, Vänner

Urban gardening

Om jag någongång i mitt liv skulle bo i en stor stad så skulle det vara New York. I sådanafall skulle jag ha en bakgård som liknar denna. Prunkande. Kollektiv. Doftande.
Mina kära magiska vän Steffan som jag lärde känna för länge sedan (då han bodde på Finnskogen) bor numera återigen i New York och gör tillvaron magisk där istället. I norra Värmland lärde han sig mycket om kooperativ och föreningsliv och tog med sig delar av det till NY.
Så skapade han en odlingsoas på en bakgård på en av sina fastigheter, så de omkringboende får hyra odlingslådor och odla sina egna blommor och grönsaker. Det är så fint. Så går Steffan runt i skjorta och kavaj och doftar på tagetes och kvisttomater.
 Precis vad staden behöver.
 När man kommer till en grön oas mitt i en stor pulserande stad är det som att man får en kick. En energiboozt. Det är så behövligt. Man kan andas. Hjärtat blir lyckligt
 Ska ni till NY och letar boende kan man hyra fastigheten framför den här trädgården. Steffan är inte bara världens bästa människa utan även en grym hyresvärd, och han fullt av fina objekt att hyra ut, rätt stora lägenheter också om man är några stycken.
Nu längtar jag tillbaka lite till NY. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med min familj också, och någon gång hoppas jag att kunna stanna lite längre (typ ett år eller så)
Bröllop, Mina klänningar, New York, Rehersal

An evening to remember

Rehersaldinner på en fin restaurang i Long Island. Rehersal dinner är något man har i Amerika dagen innan ett bröllop. Vi kom in i ett glödande rum.
Rehersaldinner at Louie´s. The photographs will speak for themselves.
A room filled with golden sunlight.
Vi drogs direkt ut till bryggorna och solen.
We were immidiately drawn out to the pantons were the sun were setting.

Medans vi väntade på de andra gästerna passade vi på att fotografera varandra. Ljuset var så vackert och temperaturen så behaglight högsommarvarm.
As we were waiting for all the other guests we just enjoyed the light, eachother and my camera.
 Lillian har en så förträfflig smak när det kommer till smycken. Hon tycker precis som jag om stora ringar. Kanske en bohemvurm som vi delar. Ett oförlöst 70-tal.
 och Roxanne tar alltid andan ur mig med sin skönhet.

David är det finaste och mest väluppfostrade pojke jag vet. Så allmänbildad och intresserad och charmig så man blir alldeles knockad.
Jag fick ta bilder av honom
om han fick ta bilder av mig
Vet ni hur det känns att svansa runt i en blommig silkesklänning som svirar sig runt benen? Jag älskar den här klänningen. Jag bar den nästan varje dag de där varma dagarna.
så till slut fick vi träffa den vackra leende bruden
The bride to be
och alla ville prata med henne och krama så det fanns inte så mycket tid att ta vackra solnedgångsbilder som jag tänkt

 Men det var en mycket festlig kväll med helt makalöst goda humrar och rund pinot gris och trevliga människor.

The funky table as Nadine called us. You can just look at our faces and see how happy we were.

The night went so quickly so before I even understood it was over it was time for closure.
Thank you so much for this fantastic evening Scott and Nadine. It was amazing, in every cell and detail.