Äventyr, Bali, Blommor, Coachning, Design, garderob, Industri, Inredning, Inspiration, instagram, Interiör, kärlek, Kök, Konst, Minnen, Personligt, Recykle, Smycken, Ubud, Yoga

Vid Trinity Gardens, Bali

wDSC_0866

Förra vintern var vi ju som bekant på Bali. Då vi skulle fotografera delar av Sapremas kollektion fick vi låna Trinity Gardens, eller Villa Miring som det då hette, av Spirited Living. För att du till fullo ska förstå vilket gudomligt ställe Susanna och Nilo har skapat måste du se den här filmen.

Filmen är gjord i Sverige då hon ännu bodde här, men numera är Bali hennes hem och vi fick spendera fyra hela dagar i hennes magiska hus i Ubud. Hus är egentligen ett för enkelt begrepp. Jag skulle hellre kalla det för tempel. Eller mansion. Jag fick tunghäfta där. Det var så mäktigt. Varje liten detalj, doft, vrå och ljus sa något till mig.

wDSC_1295

Trinity Gardens var från början ett helt vanligt hus ute bland risfälten men i händerna på Susanna och Nilo har det förvandlats till en magisk funkisvilla med sju meter i tak, stora panoramafönster som går att öppna ut mot risfälten och djungeln. Den vita funkisen är en flört med skandinavien och det går alltid en våg av längtan upp mot norden.

wDSC_1016

Inredningen har dock en javanesiskt ton, med många och stora antika möbler, fyndade över hela Bali, mycket återanvänt båtträ, stora egenkomponerade sidenlampor och egendesignade sängar och stolar. Överallt står snirkliga stilleben uppställda.

wDSC_1070

Golvet är blank betong som skiftar i gråbruna nyanser (det vackraste jag sett). Ur högtalarna som finns i varje rum strömmar barefoot-blizz-jazz och doften som möter en är en blandning av blomma och rökigt te. Eller cederträd och magnolia. Det doftar himmelskt hursomhelst.

wDSC_1495b

Susanna är inredare (bland annat) och har en annan ingång till hemmen hon inreder åt sina kunder. Det handlar om vilka de är, inifrån och ut. Hur själen kan möta behoven och skapa en harmoni som fungerar på platsen man spenderar mest tid på.

Susanna gav mig tunghäfta. Jag satt nog mest och gapade och svalde varje ord hon sa, som att jag hade mött min guru eller nåt. Sedan skulle det visa sig att våra vägar skulle fortsätta bredvid varandra. Men det är en annan historia.

wDSC_1092

Jag hade en mäktig upplevelse när hon skapade min mala, en upplevelse som fortfarande pågår, så jag kan inte delge processen här, för den är bara min. Men jag kan dela lite bilder från hennes övermäktiga hus (som man förresten numera kan hyra) Dessutom har de byggt till fem ytterligare hus som man kan få vara gäst i. Blandannat en joglo och några villas.

wDSC_1362

susannanovawDSC_1110

Dessutom har de byggt en ateljé och ett showroom där Susanna visar sin egen inredningskollektion. Varje detalj to die for.

wDSC_1101

och Sapremas silkeskimono som finns att köpa här 

wDSC_1065_1wDSC_0900wDSC_1330Här har vi Anna som visar delar av sin kollektion.

wDSC_1350wDSC_1352

Det vackraste barnrum jag sett i hela mitt livwDSC_1354wDSC_1296b

och dessa lampor. Så vackra så man får gåshud.

wDSC_1069wDSC_1059wDSC_1343 wDSC_1318 wDSC_1569    Följ Spirited Living på instagram

Eller ännu hellre, gå in på hennes hemsida, men bara om du är redo.

Alva, Blommor, Familj, fotografi, Uncategorized

Alva

wDSC_3674Min guddotter konfirmerades i söndags. Kan inte förstå att hon blir så stor. Det var alldeles nyss som hon föddes, och nu funderar hon på yrkeskarriär. Det har hon ju iochförsig alltid funderat ikring. Hennes mamma vill att hon ska bli tandläkare, själv vill hon bli fotbollsproffs. Själv tror jag att hon blir nåt riktigt socialt, en spindel i ett nät. Något etiskt riktigt, med kämparglöd och passion. Hon kommer stå i fronten, verka på boulevarderna och slåss för sin sak. Hon är inte rädd. Hon är urstark. Men skulle hon vilja vara svag för ett ögonblick får hon det också.

wDSC_3716Så växer hon och blir längre och längre, och ju längre hon blir desto längre blir hennes hår. Det skiftar i guldockra och för en praktiker som mig tänker jag att det måste vara fasligt jobbigt att ha ett sådant långt hår när man ibland tränar upp till två gånger per dag (Alva är ju seriöst satsande fotbollsspelare) Jag vet ju mitt eget tjocka hår som tar dagar att torka. Men kanske har man energi till det när man är 15 år.

wDSC_3687och hon är en förlängning av mig, en slags hybrid mellan min syster och mig. Om jag hade tränat en massa fotboll när jag var 15 år så hade jag nog sett ut som Alva, men hon är starkare än mig. Jag sökte mer. Vacklade. Alva har en sådan där styrka som bara storasystrar kan ha. Naturliga ledare. Vägvisare.

wDSC_3690Så säger hennes mamma till mig, du måste ta bilder på Alvas konfirmation. Javisst säger ja. Klart jag ska. Men jag vill fånga hennes femtonåriga uttryck. Den där blicken som berättar att det är viktigt vilken slags moped man har.

wDSC_3523Vi går in i hennes lekstuga som en gång tillhörde hennes mamma och mig. Hon är lång så hon måste huka sig när hon går in. Men hon platsar därinne. Som hon alltid skulle behålla en fot i den där världen av barnasinne. Därinne hänger samma planscher och brodyrtavlor som när jag var liten. Det är tavlor med spelmän på grönskande ängar, och damer som sitter och fikar på franska cafér. Dituppsatta av min farmor, ljuvliga Vilma.wDSC_3573Vi slår oss ner på klipporna, av gammal vana frågar jag om hon är rädd om sin klänning, fast jag vet att jag nog egentligen redan vet svaret. “Tror du jag skulle vara rädd om klänningen om jag visste att du och jag skulle ut och fotografera”.

wDSC_3609Felicia lägger en blomma på hennes panna, hänger efter som en liten stylist. Så sjunger hon för oss medans jag sprider ut Alvas hår på klipporna. Felicia berättar att hon ska bli musikalartist. Jag tvivlar inte en sekund på det.

wDSC_3610Så rynkar Alva pannan och frågar om hon tror att de andra tar sådana här konfirmationsbilder? Sedan skrattar vi hysteriskt.

wDSC_3680bSen finns bara en ändlös ström av bilder som måste komma ut bara för att. wDSC_3665

Ansel Adams sa:

You dont make a photograph just with your camera. You bring to the act of photography all the pictures you have seen, the books you have read, the music you have heard, the people you have loved. 

Och ser man det från det hållet så blir det mesta magi.

wDSC_3786Så frågar hon varför duger det inte bara med de köpta blombuketterna? Varför måste vi bryta av kvistarna från häggen och lägga in i buketten för att jag ska bli nöjd? Ja, varför måste jag skapa om saker för att inte tillvaron ska bli för tillrättalagd?  Ja, du Alva. Varför måste jag det? En dag kommer du att förstå.

wDSC_3802wDSC_3829wDSC_3843Så medans vi dansar med blommorna utspridda med den vilda häggen tovar jag in hennes hår bland rosorna och vill aldrig att hon ska fastna. Någonstans. Jag vill heller aldrig att hon ska bli vuxen, men det är ju rätt oundvikligt.

wDSC_3695 wDSC_3715wDSC_3385Och din mamma vill så gärna ha bilder på dig med kåpan, så det ska hon få såklart. Jag skickar dem på mail. Med den oranga bibeln i handen. Och där hemma i ditt hem fortsätter den heta diskussionen om kyrkans vara eller ickevara. Men du är en cool som har en åsikt. You go girl. Jag älskar dig till månen och tillbaka.

Blommor, Rattsjöberg, Trädgård

junibukett

 Den här bloggen börjar mer och mer likna en floristblogg. Men jag kan inte hjälpa det. Det är något med blommor som är så tillfredställande. Så omedelbart direkt förlösande. 
Jag försöker ha färska blommor på bordet varje dag. På vintern är det förstås dyrt men på sommaren är det bara att ge sig ut och plocka. 
 Den första buketten jag gav till Jögga var en vildbukett. 
Jag plockade den vid vägkanten när jag cyklade (4 mil) för att hälsa på honom. 
Det var en fin junidag för, gulp, 14 år sedan. Jag var 21. 
Vild, fri och med famnen full av vägkantsblommor. 
Bästa sättet att förföra någon på. Jag lovar. 
Sedan tog det några år till förstås men nu har vi flera trädgårdar med både vildblommor och grönsaker ihop.
Här lekte jag med gamla svarta krittavlor som fond. Tyckte det kunde vara en spännande kontrast mot ljusa, vita juni.